Det är över
Kul att så många har följt oss på bloggen, hoppas att den kan komma till glädje inför era kommande resor.
Har ni idéer eller tips på mer saker som ni vill höra om så är det bara att skriva en rad! Kärlek/C
Pengar för publicering
Vi har fatt fragan om vi far pengar för var blogg?
Svaret är nej. Vi skriver helt av egen kraft och helt gratis - tro det eller ej!
Men om det är nagon som har lust att fylla vara konsumtionsdrabbade planböcker med riksdaler sa star vi här med öppna armar. Nas bäst pa mail, telefon eller hemadress. Men om nagon akut vill betala oss för varat skrivande sa kan ni ringa till hostelet där vi bor sa ska vi ge er vara kontouppgifter direkt! /C
Losers
HURRA
Hurra för att bloggen verker fungera igen, mms:en har ju tydligen inte kommit upp som de ska. morr.
Jag har bara betalat för en halvtimme sa nu tänker inte jag skriva massa mer babbel, men viktig info: Tyskland gillar inte min mobil sa jag kan varken ringa eller smsa. Vi nar GBG C pa torsdag kl 12.15 - vi ses!
(mer mms kommer!!!) pöss
On our way
Yes, som Alice skrev har nedan kan jag understryka att det ar skont att slippa vara hungriga pga for lite matpengar. Men vi studerar anda varje meny noga och skriver ner alla utgifter. I Paris ar allt snuskigt dyrt, men bada dagarna i Paris har vi klarat for 300 kr/dag och person.
Kanslan av att veta att man nasta dag vaknar upp i en helt annan stad, ett helt annat land ar sa harlig. Och att vi i natt ska sova vaggandes over alperna ar ju inte helt fel heller! Imorgon vantar alltsa Roma och om vi tycker att Paris har varit varmt med sina 23 grader sa undrar man ju hur storstan ar med 28 grader?
Naval, kara paron, ni behover inte oroa er, varat kvallsliv ar sa lugnt det kan bli. Efter en dag pa benen med omma fotter ligger vi till sagns tidigt. Och vanner - vi ar standigt berusade av kanslan att vara pavag!
Puss och kyss till vara pojkar.
2 days to go
*Våra riksdaler är växlade till euro - 300 stycken sådana närmare bestämt. Alla uttag i utlandet kostar nämlige 35 kr styck, rena rama rånet, just därför växlade vi såpass mycket kontanter. Huvudsaken måste ju vara att ha pengarna placerade på en rad olika platser såsom: i brallan, under tröjjan, i väskan, i ryggsäcken, i skorna, i plånboken, under huden? Ja - att bli rånade och bestulna på våra pengar är vår största skräck.
*Pass och biljetter är kopierade - papper som vi tänkte bevara på hotellen.
*Nu saknas bara tvättmedel som skall inhandlas ikväll.
På måndag beger vi oss från Gbg C kl. 06.25 och förhoppningsvis kommer vi kunna blogga redan i Paris (på tisdag) hjälp oss nu med att skvallra om vår blogg så att vi blir lästa kända och berömda, haha. Puss!/Cajsa
Skofrågan
Den nya generationen
Många historier och berättelser har man hört om tågluff. Jag har i alla fall det. Historier om folk som sover på hatthyllan, ja till och med gatan. Folk som försöker tjäna ihop slantar genom att sälja hemmagjorda smycken på Wiens gator och som blir arresterade. Folk som hamnar i knipa men tar det med en klackspark, klarar sig, och bara har flyt helt enkelt. Det var ungefär den visionen jag hade, när det först kom på tal om att tågluffa. Jag tänkte inte så ingående på de möjliga problem och konsekvenser man kan stöta på, utan såg det mest som ett äventyr. Men det är det ju också.
När jag pratar med äldre människor om min och Cajsas tågluff, som själva har vart ute och luffat, så tappar jag nästan hakan varje gång. Många av dem har satt sig på ett tåg helt själva och bara åkt. För mig låter det helt förbluffande, jag skulle inte ens tänka tanken på att ensam ta steget ut i vida världen, inte i dagens samhälle, och absolut inte som tjej.
Men det är tråkigt att bara tänka på de (potentiella) problemen. Jag har nog mest positiva tankar cirkulerandes i skallen. Hur roligt det ska bli att få lite användning för sitt B-språk som man ältat i skolan i 6 år nu, till ingen nytta förrän nu.
Att få stå på egna ben, planera själv, gå dit man vill gå. Att upptäcka världen, och skapa ditt egna perspektiv på saker och ting. Få lite livserfarenhet.
/Alice
Cut for rail
Avfärd
Nu är det bara 29 dagar kvar tills vi sätter oss med darrande ben på det första av tågen som ska ta oss genom några av Europas många hörn.
Resekassan är på gång, men det finns fortfarande tvivlande ångesttankar i bakhuvudet som undrar hur långt pengarna egentligen kommer räcka.
Tänk om vi blir fast halvvägs?
Tänk om vi blir rånade på allt vi äger?
Det finns så många hemska öden där ute i stora vida världen.
Men samtidigt känner man den pirrande, nyfikna känslan i magen.
Tre veckor ute i världen, helt på egna ben.
Med ungefär lika stor erfarenhet som två tamkatter ska vi tackla alla tänkbara hinder under resans gång.
HELT själva.
Hur ska det gå?
Förlåt för den dåliga bildkvaliten, men så är det med kartor hämtade på nätet.
Det här är i alla fall ungefär hur vår resväg kommer se ut.
/Alice
